har suttit och kollat på att skaffa fadderbarn nu. blir gråtfärdig när jag tänker på hur hemskt vissa människor i världen har det. tänk på vi svenskar, vi har det jäktligt bra egentligen. vi har oftast en familj, hus, mat och en egen sovplats, och viktigast av allt - en skola att gå i. vi barn/ungdomar klagar ofta över skolan och att vi inte orkar med den. tänk på de barn som är tvungna att gå 3 mil om dagen för att få vatten, och då kanske det inte ens är rent? vi behöver bara öppna kranen så kommer det dricksvatten, hur lyxigt är inte det? 
vissa har inte hela sin familj kvar, deras mamma och pappa har kanske dött eller ännu hemskare, inte kunna ha kvar sitt barn för att de inte har råd med det. 
barnen kanske inte har något hem eller hus, ingen sovplats eller utbildning. ingenting
tänk dig själv i den situationen, hur skulle det kännas då? hemskt och tomt tror jag.
så tänk till innan du klagar på att du inte fick din iphone4 i julklapp eller den nyaste jackan som kostade 4 tusen. vissa barn kanske inte ens har råd att köpa en brödbit?

jag känner att jag vill hjälpa andra som har det sämre än mig, och de vill min mamma också.
så nu ska vi prata med övriga familjen om att skaffa fadderbarn. så nu får vi hoppas att ett barn får hjälp av oss snart!