Nu gräver jag ett hål och stannar där ett tag. Less på allt. Alla jag tycker om slinter mellan mina fingrar. Saknar folk så grymt mycket. Jag saknar pappa som kommer vara borta i över en månad. Jag saknar den jag var förut, för nu börjar jag bli gamla Emmy igen. Men framför allt saknar jag dig.
Fan ta allting, FAN.

Is anybody out there?
It feels like I'm talking to myself.
No one seems to see my struggle.