Känner att jag behöver skriva av mig lite och det kommer nog inte vara så sammanhängande. Hoppar hit och dit. Ni som inte vill läsa kan bara bläddra förbi.

På senaste tiden har jag funderat vad som hade hänt om jag hade gjort saker och ting annorlunda. Ett exempel är om min familj hade flyttat till Schweiz istället för Sverige efter att vi bott i Belgien. Vad hade hänt då? Hade jag varit den populära och rika tjejen eller skulle jag vara en utstötting? Skulle jag ha många kompisar, kille, någon speciell hobby? Eller hade jag helt enkelt varit den jag är idag? En vanlig tjej. Jag tror inte att jag hade varit den jag är idag iaf, med tanke på vad jag har gått igenom. Visst, jag är bara 15 (snart 16) år och har bara left en fis av mitt liv. Men jag har ändå gått igenom en hel del. Jag tror jag inte skulle vara så "stark" som jag är idag. Efter alla uppbrott med mitt ex vet jag att jag inte ska leka med tanken och låtsas vara lycklig när jag i själva verket mår piss. Vad hade hänt om vi hade tagit beslutet om att göra slut första gången det blev krångel mellan oss? Eller tänk om vi fortfarande var tillsammans i nuläget? Vad hade hänt då?
Jag är som sagt bara 15 och har hela livet framför mig. Jag behöver inte stadga mig med någon nu, det är nu jag ska ta vara på tiden och vara ett barn. Göra saker som man tycker är pinsamma om 10 år. 

Jag undrar även vad som hade hänt om vi inte hade flyttat från USA. Hade vi bott kvar i Chicago eller skulle vi bott i LA, Texas, Miami, NY? Med tanke på pappas jobb tror jag inte vi hade bott kvar på samma ställe. Men jag undrar även vem jag hade varit då. Cheerleader tjejen eller skulle jag vara med i basket laget? Hade jag gillar skolan eller skulle jag vara som jag är nu? 
Skulle jag bara prata engelska och usel svenska? Eller skulle jag prata ett helt annat språk? Engelskan skulle nog ha tagit över eftersom jag faktiskt nu har problem med vissa ord. Kängru är ett exempel. Det har jag jätte svårt med eftersom jag lärt mig att det heter kangaroo. Ibland känner jag att det till och med är lättare att konversera på engelska. 

Sedan är det ju det här med gymnasiet. Det största valet i ens liv. Jag tror många känner press över att inte platsa in i den nya klassen. Jag är faktiskt inte ett dugg rädd för det. Min familj har flyttat så mycket så jag har ganska lätt att skaffa nya kompisar. Några är nog oroliga att inte komma in på det man vill. Den tanken ploppar upp i mitt huvud också. Om jag inte kommer in på det jag vill får jag väl bli städare, fast juste, det behöver man utbildning för också. Aja, får väl leva på mina cupcakes och skaffa 50 katter typ.

Om jag nu kommer in på det jag vill så måste jag flytta, om jag nu inte vill gå upp klockan halv 5 varje morgon för att ta en extremt tidig buss. Vart jag nu ska bosätta mig är inte helt klart än. Bästa vore nog Västerås eftersom det är där jag ska gå, men jag känner att det är för långt bort i nuläget. Eftersom jag spenderar mycket tid i Avesta har jag funderat på att bo där. Men det är för långt iväg från skolan. Men jag skulle så gärna vilja bo där. Så lungt och tryggt på något vis? Vet inte varför, men det känns bara så. Billigt att bo där är det även. 
Men i slutändan kommer det väl bli Sala. Ligger mitt i mellan allting så det blir nog bra. Vill ha kvar mina kompisar som jag ar nu också. Men vill ändå inte bo där, känns liksom fel av någon anledning. Kommer säkert flytta till Västerås sen om jag hittar någon kompis. Fast jag vill bo själv. Kunna koppla av utan att någon är omkring mig. Åh, är så förvirrad..

Jag saknar grymt mycket personer. Vill inte ta upp vilka. Ha den där speciella kompisen som man litade på. Jag har flera bästa kompisar nu som jag kan prata allt med om, men ändå inte som vissa som jag haft. Jag vill kunna umgås sådär och vara glad. Vara den där Emmy som alltid log och var glad. Hon som sa Fuck it och gick vidare utan att tänka på saker och ting om och om igen. Inte upprepa dåliga saker som förstör en innefrån och ut. 

Sätter stopp här så ni inte blir knäppa på mig. Själv blir jag tokig på alla tankar. Det som jag tagit upp nu är bara en tusendel som snurrar runt inne i mitt förvirrade huvud.