idag var mamma och jag och kollade på ny kanin hos mammas en jobbarkompis och vi fick med en liten kille med hem. han är en grå dvärgvädur som är 1,5 år, samma ras som Tuff. så nu har våran gamla gubbe fått en kompis. han heter Pikachu men hon som vi köpte honom av sa att vi fick döpa om honom om vi ville. och det gjorde vi! så nu heter lillkillen Alfons. först var vi inne på att han skulle heta Jum-Jum som en pojke i Mio min Mio boken, men vi valde Alfons istället. det var nog pga att han stökade ner hela buren med spån när vi släpte in han. känns som att det är kommer bli en riktig buskanin!


Alfons till vänster och Tuff till höger!

men det är inte bara kul att få en ny kanin, det skär även i hjärtat. jag saknar Casper så himlans mycket. varje gång Alfons skuttar förbi ett ställe där Casper alltid satt så får jag tårar i ögonen och en klump i halsen. det är så jobbigt att se en grå kanin med häng-öron istället för en brun med uppåt-öron. när mamma och jag var ute hos Tuff och Alfons idag för att titta till hur dom mådde sade mamma "Han är hur go som helst, men det är inte Casper". det är som hon säger, det är inte Casper, och det är det lilla som jag saknar.
men tyvärr kommer jag aldrig kunna se Casper skutta omkring i kaninburen, men jag kan se han när jag blundar. det är då jag ser han skutta. jag går till hans grav varje dag och pratar med han och byter blommor. det sista jag gör innan jag går där ifrån är att ge honom en puss (pussar på min hand och lägger handen mot graven) och säger "ses snart Casper, sov sött" ♥